(Novellen som inte har något namn, än) Kapitel 2

Jag tänkte att jag lägger upp kapitel 2 idag så att det blir ett bokrelaterat inlägg. Så varsågod!

Kapitel 2

När jag kommit hem så kände jag lukten av kaffe, och min mamma hatar kaffe. Den ända gången hon dricker kaffe är när vi har besök, och det har vi inte särskilt ofta.

”Avery?” Hörde jag mamma ropa.

”Ja?” Svarade jag lågt och undrande.

”Kom och hälsa på våra nya grannar.”

Nya grannar? När flyttade paret Stone ut? Såvitt jag vet så var dom jätte glada över att dom hade fått huset, jag kommer till och med ihåg när vi gick och sa ”Välkommen till området!” Jag var åtta år och jag kommer ihåg att jag hade en prickig klänning på mig. Dom var så trevliga, jag brukade gå ut med deras hund på sommarlovet. Den hunden var väldigt gullig och den hade vunnit många priser.

När jag kom in i köket såg jag en trevlig kvinna med ganska kort brunt hår och två killar. Dom såg ut att vara lika gamla som jag, den ena hade rufsigt brunt hår och väldigt gröna ögon. Och den andra hade nästan svart hår som var ganska rufsigt, men inte lika rufsigt som den andra. Och blåa ögon. Det var konstigt, en med jätte gröna ögon och en med jätte blåa. Och dom var definitivt bröder, dom var jätte lika.

”God dag!” Sa kvinnan.

” Hej!”

”Det måste vara du som är Avery? Kami har berättat en massa om dig.” Sa hon med ett leende. Kami är min mamma, i min släkt så har vi en lång lista på ganska ovanliga namn.

”Ja, det är jag som är Avery. Och ni är?”

”Mitt namn är Tessa Bridge, och det här är mina två söner. Det här är Caleb,”sa hon och nickade mot den grönögda.” Och det här är Charlie.” Sa hon och nickade mot den andra.”

Dom såg inte så intresserade ut, dom ville nog inte vara här. Och jag kände att jag inte heller vill vara här just nu. Jag vill bara springa upp till vinden och snabbt in i mitt rum för att kolla vad det var för bok.

”Jag ska visa Tessa runt i stan, vi kommer att äta ute så du får göra maten eller så kan du beställa pizza.” Sa mamma glatt.

”Visst.” Sa jag ganska otåligt och bråttom.

”Har du bråttom eller?” Sa mamma undrande.

”Öö... Jag har en massa läxor som jag måste göra.”

”Läxor? Första dagen i skolan?” Sa hon som om att hon visste att jag ljög.

”Ja, vi har fått en ny lärare i matte, och han gav oss en massa läxor.” Där talade jag faktiskt sanning, jag har fått en ny matte lärare men han hade inte gett mig några läxor.

”Okej, om du säger det så. Vi ska hur som helst gå nu, Caleb och Charlie kan ju stanna på middag?” Sa mamma.

”Det har dom nog inget i mot? Eller vad säger ni?”
”Visst.” Sa Charlie ganska argt och irriterat.

Jag suckade lågt så att ingen hörde. Måste dom stanna, och jag kan ju inte lämna dom här. Jag får väl göra det ändå, jag måste veta vad det står i boken.

När jag hade beställt pizzan så dukade jag, det var lite pinsamt när dom bara satt där och pratade med varandra i soffan, dom hade flyttat på sig när jag dukade. Så nu satt dom i vardagsrummet.

När jag hade hämtat pizzan så kom dom och satte sig vid bordet igen. Det var helt tyst, jag åt nästan ingenting, jag gillar inte pizza egentligen. Nej, nu måste jag säga något.

”Såå, ska ni börja i skolan den här veckan?” Bra där prata om skolan, allas favorit ämne. Jaa... Och jag vet ju redan när dom börjar, vilken dum fråga.

”Ja, vi börjar imorgon.” Sa Charlie

”Okej”

”Emm... Jag ska bara på toa, kommer snart tillbaka.” Sa jag, ja det var ju en lögn men nu hinner jag i alla fall hämta boken. Det är så konstigt, jag har aldrig känt så här för något annat, att jag måste veta vad det är och det känns som att den till hör mig. Mig och bara mig. Nej, det där lät bara konstigt.

Jag sprang upp drog försiktigt ner stegen från taket och klättrade upp till vinden. Vart var det jag såg den nu då? Aha! Den log vid mina gamla leksaker som är Jennas gamla leksaker också. Vi var inte särskilt rika vid den tiden Jenna föddes. Jag tog upp den gick långsamt ner från vinden och sen fort och tyst in till mitt rum. Jag måste nog tillbaks nu. Annars så tror dom att jag är dålig i magen eller något, vad är det jag tänker. Jag bryr mig inte om vad dom tycker eller tänker, så otrevliga dom har varit så bryr jag mig inte ett dugg. Jag tittar i boken i alla fall, jag är alldeles för nyfiken. Nu när jag fick titta ordentligt på boken så såg jag att den var i ett brunt skinn och i mitten på boken så var det en lite metallram med mitt namn på. Det var skrivet i små fina skrivstils bokstäver. Jag öppnade den försiktigt, jag vill ju inte att den ska gå sönder, men innan jag hann öppna den helt så kom det ett starkt vitt ljus och sedan blev allting svart...

Ha det bra och Hej då!

Bokhälsningar / Olivia :D