The Witch Circle Kapitel 7

Kapitel 7

När jag vaknade kände jag en stor huvudvärk i baksidan av huvudet. Jag öppnar ögonen långsamt, jag är i någon typ av källare. Caleb kommer in genom dörren.

”Du slog i huvudet ganska hårt.”

”Det är självklart det jag undrar nu.” Sa jag sarkastiskt

”Ah, du undrar nog varför du är i en källare och varför jag är här.”

”Ööö... JA!”

”Ta det lugnt vi är inga kidnappare.” Sa han och gick till ett bord som är i rummet, och hoppade upp på det.

”Sa du vi?”

”Japp, det gjorde jag.”

”Och vilka är vi? Om jag får fråga eller kommer jag få vänta jätte länge för att få veta?”

”Det är jag, Charlie, Finn, Grim och Ian.”

”Och varför är jag här och vad hände?!”

”Hm... Ja, nu var det ju det också... Jo det är så att vi är lite speciella.”Sa han och kliade sig på bakhuvudet.

”Hur speciella?”

”Jo det är så att vi är... magiker.”

Jag bröt ut i skratt.

”Ärligt, det vad det knäppaste jag någonsin hört.”

”Okej, men det är sant.”

”Vad då, typ som att trolla fram en kanin ur en hatt?”

”Nä, mer som att flytta på saker utan att röra dom, skjuta eld klot. Och sådant.”

”Jag tror inte på dig.”

Helt plötsligt blev det jätte ljust i rummet, sedan släcktes det och Caleb var på samma plats som innan fast med eld mellan händerna. Det

ser ut som att han håller i en boll av eld.

”Det där kan inte vara verkligt.”

”Men gud varför tror du inte på mig?!”

”För att, för att det där är omöjligt att göra!”

”Testa själv då, om det är någon som kan 'trolla' här så är det du.”

”Och varför är det jag som kan göra det?”

”Gud vad mycket frågor du har. Du kan göra det bäst för att du har mest kraft, för att du är den ända kvinnliga magiken.”

”Okej, jag köper att du är en magiker, men varför är jag den ända kvinnliga magikern?”

”För att runt 1400-talet och 1600-talet så dödade häxjägarna alla häxor. Men dom trodde att det bara fanns kvinnliga magiker, så dom dödade alla kvinnliga men inte dom manliga.”

”Men hur kan jag vara en häxa om alla dog?”

” För din mamma var en. Sen vet jag inte hur du kan vara en eller hur din mamma kan ha varit en.”

” Hur vet du och inte jag att min mamma var en?”

” Det finns ju ingen annan förklaring. Din mamma måste ha varit en.”

”Finns det något annat jag borde veta? Typ att det finns vampyrer och varulvar?”

”Va inte fånig, självklart finns det inte vampyrer eller varulvar. Men du borde veta att alla magiker har en speciell kraft, min är att känna av när det finns en annan magiker i närheten, Charlies är att resa mellan olika dimensioner, Finn kan bli osynlig, Ian kan kontrollera hjärnor och Grim vet vi inte?”

”Vad är min då?”

”Vi tror att du kan tankeläsa.”

”Tror? Finns det inte något test man kan göra eller något?”

”Jo, men då måste du åka till en annan dimension.”

Jag greps plötsligt av panik! Jag har ingen aning hur länge jag har varit här. Tänk om mamma är hemma och typ har ringt polisen eller något?! 

Ha det bra och Hej då!

Bokhälsningar / Olivia :D 

The Witch Circle Kapitel 6

Kapitel 6

Jag sprang hem. Varför känns det här så konstigt? Jag mår illa... Vad är det med Caleb? Jag orkar inte spela hans dumma lekar längre, jag måste få svar.

Dagen efter det konstiga mötet med Caleb, så tog jag med mig boken till skolan. Det regnade nästan mer än vad det gjorde igår. Och förhoppningsvis är han vid den där skogs gläntan idag igen.

När skolan var slut kom Maggie gående mot mig.

”Ska du ha skjuts hem eller? Min mamma ska hämta mig.” Sa hon. ”Eller vill du ta en av dina härliga regn promenader?”

”Tack, men nej tack. Jag måste leta efter Fitch, mamma SMS:ade och skrev att han inte har varit hemma på ett tag.” Det var en lögn, men hon får inte veta.

”Ska jag hjälpa till?”

”Ärligt? Du som hatar att vara ute i regnet?”

”Nja... Du har rätt.”

”Trodde väl det, men det gör inget.”

”Okej, syns imorgon!”

”Japp!”

Gud vad jag hatar att ljuga! Nu slipper jag i alla fall att oroa mig över att hon får reda på något.

Jag börjar gå och regnet vräker ner. När jag kommer fram till gläntan stannar jag mig i mitten, och bara väntar. Jag tittar upp mot himmelen, japp gråa moln så långt ögat kan se.

”Har du trevligt eller?”

Hör jag en röst ropa, jag känner igen den rösten. Det är Caleb. Jag vänder mig om, han är inte där!? Jag kan svära på att han var minst en meter ifrån mig.

Men när jag tänker lite så tar jag några steg till trädet han satt i igår. Och där satt han på samma stora tjocka gren.

”Nej, om du faktiskt vill veta så har jag inte det! Så om du är snäll och säger vad det är med den är irriterande boken,”Sa jag och drog fram boken ur min ryggsäck.” så kan jag gå hem sen!”

”Jag sa ju att jag inte kan säga det, och dessutom så är det inte jag som kan visa det. Det är bara du.”

Han börjar gå min sjukt på nerverna.

”Kan du säga vad det är jag ska göra då, så att jag kan gå hem!”

”Du vill verkligen hem, eller hur?”

”Säg.vad.det.är.jag,ska,göra!”

”Okej” Sa han och hoppade ner från grenen. ”Lägg den i mitten av gläntan, där du stog och 'Inte hade trevligt'.”

Jag gjorde som han sa. Och nu börjar jag faktiskt tvivla på att han vet vad han gör...

Han backade.

”Du borde nog backa.”

”Varför?”

”Gör det bara!” Det var första gången jag hörde honom höja rösten.

Efter ett tag så slutade jag höra regnet, det regnar fortfarande men jag hör det inte. Jag hörde Caleb säga något men jag hör inget. Jag börjar känna mig yr, och jag ser massa vita fläckar. Sen ser jag inget... Jag hör honom men jag ser honom inte.

Ha det bra och Hej då!

Bokhälsningar / Olivia :D

The Witch Circle Kapitel 5

Kapitel 5

Innan jag hann blinka så var han nere från trädet, och när han landade var det som om att regnet forsade ner ännu mer än vad det gjorde förut. Vid det här laget var jag redan jätte blöt, så det spelade ingen roll.

”Vad menar du med att du vaktar mig?!” Sa jag lite nervöst.

”Kom igen, som om du inte vet varför!” Sa han högt

”Ööö... skulle jag verkligen fråga om jag visste?!” Sa jag argt.

”Du... vi båda vet att du vet varför.”

”Men jag har ju sagt att jag inte vet!!!”

”Okej, ta det lugnt...”

Det gick några sekunder, och han sa inte något.

”Kan du säga vad det är jag inte vet eller!” Sa jag med nästan min argaste röst.

”Jag kan inte säga det, jag kan bara visa det. Och är du säker på att du inte vet?”

Okej det där tänker jag inte ens svara på... Och hur kan man inte säga något men visa det?

”Okej, visa mig.” Sa jag

”Visst, har du boken med dig?”

”Hur vet du om den!?”

”För att jag också har en...”

”Och vad är det för bok då?”

Han svarade inte. Och helt plötsligt så kom Fitch och jamades. Jag böjde mig ner för att ta upp honom, och när jag reste mig upp igen så var Caleb borta. Hur kan han bara försvinna så där? Det här känns inte ens riktigt, det känns som att det är någon annans liv.

Ha det bra och Hej då!

Bokhälsningar /  Olivia :D

The Witch Circle Kapitel 4

Kapitel 4

Nästa dag gick trögt, jag började känna mig sjuk. Jag vet inte om det var på grund av det regniga vädret, eller om jag håller på att bli sjuk. När skoldagen var slut så öste det ner. Alla blev hämtade med bil ”Ha! Är dom rädda för lite vatten?” Jag gick lugnt ut ur skolans dörrar. Jag kände dom första dropparna som landade på mig. Jag gillar regn, jag förstår inte hur jag inte har märkt det tidigare. När jag hade gått en bit och kom till skogs delen, så såg jag en katt, min katt Fitch. Vad gör han här? Jag gick fram till honom, men han sprang in i skogen. Jag sprang in efter honom. ”Gud vilken snabb katt jag har!” Tänkte jag. Jag jagade honom anda till en skogs glänta jag aldrig sett förut. Min luva på min jacka hade åkt av mitt huvud, så jag tog upp den igen, men när jag kollade om Fitch var någonstans så hittade jag honom inte. Han måste ha sprungit iväg när jag drog upp luvan. Jag hörde något prassla till i trädet bakom mig, det var säkert bara Fitch, men Fitch var på andra sidan av gläntan. Jag vände mig om långsamt, och tittade upp. Caleb! Det var Caleb som satt på huk på en stor gren.

Jag blev så rädd att jag halkade på den blöta leriga marken och blev väldigt lerig.

”Du borde inte låta din katt vara ute.” Sa Caleb

”Varför?”

”Han är en fin katt, någon kan ta honom.”

”Det tror jag inte, han är en gammal, sjuk katt. Plus så är han svart och det finns många vidskepliga människor här såå, jag har nog inget att oroa mig för.”

”Okej, det är din katt...”

”Vad gör du här egentligen?!”

”Är inte det ganska uppenbart? Jag sitter i ett träd.”

Snälla nån...

”Ja, jag ser det. Men varför?”

”Jag vaktar.”

Vaktar? Vaktar vad då?

”Vaktar? Och du vaktar... ett träd?”

”Neej...”

”Men vad i hela friden vaktar du då?!”

”Dig!”

Mig...?!?!?

Ha det bra och Hej då!

Bokhälsningar / Olivia :D

The Witch Circle Kapitel 3

Kapitel 3

Vitt ljus...

Vitt ljus var allt jag kunde se, det var ingenting där. Bara vitt. Jag kunde känna mitt hjärtas slag, en så rytmisk puls jag hade. Det kändes konstigt, som om jag var under vatten, eller tyngdlös. Vad var det egentligen som hände? Jag röde boken och sedan blev allting vitt, men varför?

Efter ett tag så hörde jag en röst, den var så dov att jag inte kunde uppfatta vad

den sa eller vem det var. Sedan så hörde jag en födelsedags sång, det lät som

min mamma. Sedan var det någon som sa lugnande ord till någon ”Ta det lugnt,

Avery.” Det måste vara när jag drog ut en tand för första gången. Det var mitt liv, det var mamma. Det var som om mitt liv passerar i

revy. ”Dör jag nu eller?” Jag har hört att det kan bli så när man är nära döden. Men hur kan man dö av att öppna en bok?

Helt plötsligt så var det som om att jag blev uppdragen ur vattnet eller tyngdlösheten, jag såg saker som inte var vita, men vad det var kunde jag inte se. Sen så var jag i mitt rum, hur kunde jag komma dit? Var det bara en dröm? Boken, vart är boken? Den är inte i mitt rum, och jag var rätt säker på att det var här jag var när jag somnade eller vad jag nu gjorde. Jag måste hitta boken, jag måste få veta vad det är för bok. Jag tänker inte vänta mer, jag måste få reda på vad det är med den.

Hur kan den inte vara i mitt rum, jag har letat överallt. Gud, Caleb och Charlie är kanske fortfarande kvar. Jag sprang ner för trappan, min bok, den log precis vid slutet av trappan. Och det log ett papper på den. Det var ett brev.

Det stog :

"Så, du undrar nog vad som hände. Ta reda på det!"

Va? Ta reda på det, hur ska jag göra det då?!

Ha det bra och Hej då!

Bokhälsningar / Olivia :D

(Novellen som inte har något namn, än) Kapitel 2

Jag tänkte att jag lägger upp kapitel 2 idag så att det blir ett bokrelaterat inlägg. Så varsågod!

Kapitel 2

När jag kommit hem så kände jag lukten av kaffe, och min mamma hatar kaffe. Den ända gången hon dricker kaffe är när vi har besök, och det har vi inte särskilt ofta.

”Avery?” Hörde jag mamma ropa.

”Ja?” Svarade jag lågt och undrande.

”Kom och hälsa på våra nya grannar.”

Nya grannar? När flyttade paret Stone ut? Såvitt jag vet så var dom jätte glada över att dom hade fått huset, jag kommer till och med ihåg när vi gick och sa ”Välkommen till området!” Jag var åtta år och jag kommer ihåg att jag hade en prickig klänning på mig. Dom var så trevliga, jag brukade gå ut med deras hund på sommarlovet. Den hunden var väldigt gullig och den hade vunnit många priser.

När jag kom in i köket såg jag en trevlig kvinna med ganska kort brunt hår och två killar. Dom såg ut att vara lika gamla som jag, den ena hade rufsigt brunt hår och väldigt gröna ögon. Och den andra hade nästan svart hår som var ganska rufsigt, men inte lika rufsigt som den andra. Och blåa ögon. Det var konstigt, en med jätte gröna ögon och en med jätte blåa. Och dom var definitivt bröder, dom var jätte lika.

”God dag!” Sa kvinnan.

” Hej!”

”Det måste vara du som är Avery? Kami har berättat en massa om dig.” Sa hon med ett leende. Kami är min mamma, i min släkt så har vi en lång lista på ganska ovanliga namn.

”Ja, det är jag som är Avery. Och ni är?”

”Mitt namn är Tessa Bridge, och det här är mina två söner. Det här är Caleb,”sa hon och nickade mot den grönögda.” Och det här är Charlie.” Sa hon och nickade mot den andra.”

Dom såg inte så intresserade ut, dom ville nog inte vara här. Och jag kände att jag inte heller vill vara här just nu. Jag vill bara springa upp till vinden och snabbt in i mitt rum för att kolla vad det var för bok.

”Jag ska visa Tessa runt i stan, vi kommer att äta ute så du får göra maten eller så kan du beställa pizza.” Sa mamma glatt.

”Visst.” Sa jag ganska otåligt och bråttom.

”Har du bråttom eller?” Sa mamma undrande.

”Öö... Jag har en massa läxor som jag måste göra.”

”Läxor? Första dagen i skolan?” Sa hon som om att hon visste att jag ljög.

”Ja, vi har fått en ny lärare i matte, och han gav oss en massa läxor.” Där talade jag faktiskt sanning, jag har fått en ny matte lärare men han hade inte gett mig några läxor.

”Okej, om du säger det så. Vi ska hur som helst gå nu, Caleb och Charlie kan ju stanna på middag?” Sa mamma.

”Det har dom nog inget i mot? Eller vad säger ni?”
”Visst.” Sa Charlie ganska argt och irriterat.

Jag suckade lågt så att ingen hörde. Måste dom stanna, och jag kan ju inte lämna dom här. Jag får väl göra det ändå, jag måste veta vad det står i boken.

När jag hade beställt pizzan så dukade jag, det var lite pinsamt när dom bara satt där och pratade med varandra i soffan, dom hade flyttat på sig när jag dukade. Så nu satt dom i vardagsrummet.

När jag hade hämtat pizzan så kom dom och satte sig vid bordet igen. Det var helt tyst, jag åt nästan ingenting, jag gillar inte pizza egentligen. Nej, nu måste jag säga något.

”Såå, ska ni börja i skolan den här veckan?” Bra där prata om skolan, allas favorit ämne. Jaa... Och jag vet ju redan när dom börjar, vilken dum fråga.

”Ja, vi börjar imorgon.” Sa Charlie

”Okej”

”Emm... Jag ska bara på toa, kommer snart tillbaka.” Sa jag, ja det var ju en lögn men nu hinner jag i alla fall hämta boken. Det är så konstigt, jag har aldrig känt så här för något annat, att jag måste veta vad det är och det känns som att den till hör mig. Mig och bara mig. Nej, det där lät bara konstigt.

Jag sprang upp drog försiktigt ner stegen från taket och klättrade upp till vinden. Vart var det jag såg den nu då? Aha! Den log vid mina gamla leksaker som är Jennas gamla leksaker också. Vi var inte särskilt rika vid den tiden Jenna föddes. Jag tog upp den gick långsamt ner från vinden och sen fort och tyst in till mitt rum. Jag måste nog tillbaks nu. Annars så tror dom att jag är dålig i magen eller något, vad är det jag tänker. Jag bryr mig inte om vad dom tycker eller tänker, så otrevliga dom har varit så bryr jag mig inte ett dugg. Jag tittar i boken i alla fall, jag är alldeles för nyfiken. Nu när jag fick titta ordentligt på boken så såg jag att den var i ett brunt skinn och i mitten på boken så var det en lite metallram med mitt namn på. Det var skrivet i små fina skrivstils bokstäver. Jag öppnade den försiktigt, jag vill ju inte att den ska gå sönder, men innan jag hann öppna den helt så kom det ett starkt vitt ljus och sedan blev allting svart...

Ha det bra och Hej då!

Bokhälsningar / Olivia :D

The Witch Circle Kapitel 1

Kapitel 1

”Jenna!” Skrek jag.

”Vad?!”

”Om du inte skyndar dig så kommer vi att komma för sent till första dagen i skolan!”

”Herre gud! Du bryr dig ju typ bara om skolan hela tiden...”

”Bla bla bla” Sa jag med en låg och irriterad röst.

Jag kan inte sluta tänka på den där boken som jag hittade igår. Jag satt och tänkte på den hela vägen till skolan.

Nu när vi äntligen hade kommit till skolan så var det dags att veta vilken klass jag kommer att gå i. Jag hoppas bara att det är i samma klass som Maggie, min bästa vän, Annars så blir det här skolåret jätte kul...

”Hallå! Avery!” Hörde jag någon ropa på mig långt bakom mig jag vände mig om, det var Maggie. Min glada bästa vän. Hon kom springande mot mig.

”Hej!” Sa hon med en väldigt glad röst.

”Hej!”

”Så har du hört att det kommer att börja två nya i våran klass?” Sa hon våran klass? I så fall så betyder det att vi kom i samma klass.

”Våran? Kom vi i samma klass?”

”Ja självklart! Du vet man får tjata lite.”

”Ja det brukar ju alltid funka.”

”Så vad var det du sa om två nya i våran klass?”

”Jo, det går runt ett rykte om att det ska börja två nya killar i våran klass, och folk säger att dom är jätte rika och åker i fina dyra bilar med sina chaufförer.”

”Är det sant då?” Sa jag lite skeptiskt.

”Nja, dom har ju inte kommit än, så ingen vet säkert men det är vad folk säger. Men dom börjar här imorgon så vi får väl vänta och se.”

Skoldagen gick långsamt och jag gjorde inte särskilt mycket, jag satt bra där och lyssnade på dom lektionerna jag hade idag. Och det var inte särskilt många.

Men när jag tillslut hade slutat så skyndade jag mig hem för att kolla in den där boken som jag hittade på vinden igår. Jag vet inte var det är men den är så mystiks på något sätt... Jag måste veta vad det är för någon bok, jag tror inte att det är ett foto album för den har lås på sig och det brukar inte album ha. Och det är definitivt inte en dagbok, det hade jag kommit ihåg. Får väl skynda mig hem och kolla...

Ha det bra och Hej då!

Bokhälsningar / Olivia :D

The Witch circle (jag hittade ett namn!)

Här är prologen av min novell, och den har inget namn än men jag har några namn som cirklar runt i mitt huvud.

Prolog

”Hittar du den?”

”Ser det ut som det eller! Och vad letar jag ens efter!?” Sa jag med arg röst.

”Öö om du inte vet det så ser jag inte dig, du är ju liksom på vinden.”

”Kan du inte påminna mig varför jag är här uppe, snälla!” Sa jag med ännu argare röst.

”För att du är den bästa systern i hela världen, och när jag var åtta så sa du att det fans spöken där uppe, och sen så sa du att jag inte vågade gå upp där utan en ficklampa. Så du kan se det här som hämnd.”

”Okej, det är faktiskt sant men det var för sju år sedan har du inte släppt det än?”

”Nej, du vet att jag hatar att vara på vinden efter det och jag vill verkligen upp dit!”

”Okej men kan du inte säga varför jag är här uppe och vad jag egentligen letar efter!”

”Okej, ta det lugnt! Jag vill att du hittar min gamla docka.”

”Ärligt, vill du ha din bortskämda gamla docka Lola!? Vad ska du har henne till då, leka med dina vänner som är ännu mer bortskämda?”

”Nej! Hon är faktiskt till ett skolprojekt! Och hitta henne nu jag ska till gallerian med mina vänner om tio minuter.”

”Varför ska du ha henne nu skolan börjar ju imorgon. Och jag är faktiskt inte din bekä...”

Jag hann inte säga hela ordet innan jag såg den, en bok med mitt namn på. Det stog Avery. Mitt namn.

Ha det bra och Hej då :D

Bokhälsningar / Olivia :D