Kapitel 2
När jag kommit hem så kände
jag lukten av kaffe, och min mamma hatar kaffe. Den ända gången hon
dricker kaffe är när vi har besök, och det har vi inte särskilt
ofta.
”Avery?” Hörde jag mamma
ropa.
”Ja?” Svarade jag lågt och
undrande.
”Kom och hälsa på våra nya
grannar.”
Nya grannar? När flyttade paret
Stone ut? Såvitt jag vet så var dom jätte glada över att dom hade
fått huset, jag kommer till och med ihåg när vi gick och sa
”Välkommen till området!” Jag var åtta år och jag kommer ihåg
att jag hade en prickig klänning på mig. Dom var så trevliga, jag
brukade gå ut med deras hund på sommarlovet. Den hunden var väldigt
gullig och den hade vunnit många priser.
När jag kom in i köket såg
jag en trevlig kvinna med ganska kort brunt hår och två killar. Dom
såg ut att vara lika gamla som jag, den ena hade rufsigt brunt hår
och väldigt gröna ögon. Och den andra hade nästan svart hår som
var ganska rufsigt, men inte lika rufsigt som den andra. Och blåa
ögon. Det var konstigt, en med jätte gröna ögon och en med jätte
blåa. Och dom var definitivt bröder, dom var jätte lika.
”God dag!” Sa kvinnan.
” Hej!”
”Det måste vara du som är
Avery? Kami har berättat en massa om dig.” Sa hon med ett leende.
Kami är min mamma, i min släkt så har vi en lång lista på ganska
ovanliga namn.
”Ja, det är jag som är
Avery. Och ni är?”
”Mitt
namn är Tessa Bridge, och det här är mina två söner. Det här är
Caleb,”sa hon och nickade mot den grönögda.” Och det här är
Charlie.” Sa hon och nickade mot den andra.”
Dom såg inte så intresserade
ut, dom ville nog inte vara här. Och jag kände att jag inte heller
vill vara här just nu. Jag vill bara springa upp till vinden och
snabbt in i mitt rum för att kolla vad det var för bok.
”Jag ska visa Tessa runt i
stan, vi kommer att äta ute så du får göra maten eller så kan du
beställa pizza.” Sa mamma glatt.
”Visst.” Sa jag ganska
otåligt och bråttom.
”Har du bråttom eller?” Sa
mamma undrande.
”Öö... Jag har en massa
läxor som jag måste göra.”
”Läxor? Första dagen i
skolan?” Sa hon som om att hon visste att jag ljög.
”Ja, vi har fått en ny lärare
i matte, och han gav oss en massa läxor.” Där talade jag faktiskt
sanning, jag har fått en ny matte lärare men han hade inte gett mig
några läxor.
”Okej, om du säger det så.
Vi ska hur som helst gå nu, Caleb och Charlie kan ju stanna på
middag?” Sa mamma.
”Det har dom nog inget i mot?
Eller vad säger ni?”
”Visst.” Sa Charlie ganska argt och irriterat.
”Visst.” Sa Charlie ganska argt och irriterat.
Jag suckade lågt så att ingen
hörde. Måste dom stanna, och jag kan ju inte lämna dom här. Jag
får väl göra det ändå, jag måste veta vad det står i boken.
När jag hade beställt pizzan
så dukade jag, det var lite pinsamt när dom bara satt där och
pratade med varandra i soffan, dom hade flyttat på sig när jag
dukade. Så nu satt dom i vardagsrummet.
När jag hade hämtat pizzan så
kom dom och satte sig vid bordet igen. Det var helt tyst, jag åt
nästan ingenting, jag gillar inte pizza egentligen. Nej, nu måste
jag säga något.
”Såå, ska ni börja i skolan
den här veckan?” Bra där prata om skolan, allas favorit ämne.
Jaa... Och jag vet ju redan när dom börjar, vilken dum fråga.
”Ja, vi börjar imorgon.” Sa
Charlie
”Okej”
”Emm... Jag ska bara på toa,
kommer snart tillbaka.” Sa jag, ja det var ju en lögn men nu
hinner jag i alla fall hämta boken. Det är så konstigt, jag har
aldrig känt så här för något annat, att jag måste veta vad det
är och det känns som att den till hör mig. Mig och bara mig. Nej,
det där lät bara konstigt.
Jag sprang upp drog försiktigt
ner stegen från taket och klättrade upp till vinden. Vart var det
jag såg den nu då? Aha! Den log vid mina gamla leksaker som är
Jennas gamla leksaker också. Vi var inte särskilt rika vid den
tiden Jenna föddes. Jag tog upp den gick långsamt ner från vinden
och sen fort och tyst in till mitt rum. Jag måste nog tillbaks nu.
Annars så tror dom att jag är dålig i magen eller något, vad är
det jag tänker. Jag bryr mig inte om vad dom tycker eller tänker,
så otrevliga dom har varit så bryr jag mig inte ett dugg. Jag
tittar i boken i alla fall, jag är alldeles för nyfiken. Nu när
jag fick titta ordentligt på boken så såg jag att den var i ett
brunt skinn och i mitten på boken så var det en lite metallram med
mitt namn på. Det var skrivet i små fina skrivstils bokstäver. Jag
öppnade den försiktigt, jag vill ju inte att den ska gå sönder,
men innan jag hann öppna den helt så kom det ett starkt vitt ljus
och sedan blev allting svart...
Ha det bra och Hej då!
Bokhälsningar / Olivia :D
